Ombonat

Idag får ni bita ihop, för det blir massor av staketbilder. Frågan är dock hur mycket staketet syns på de första bilderna. 

Södra tomtgränsen med ullungrönnen i förgrunden. 

I lördags var pappa här och vi fortsatte att sätta upp staketnätet. Det är ju ett grönt Gunnebo-staket, som legat i garaget sedan jag flyttade hit för nio år sedan, och som började komma upp under försommaren. Stolparna har varit på plats ett tag, och nu har vi rullat ut och fäst upp nästan alla nätrullar. Det återstår två rullar (och de kommer tyvärr inte att räcka till det som är kvar). Men det är nu man på allvar får lite inramningskänsla. Trots att staketet knappt syns, så ger det mig en väldigt mycket mer ombonad känsla. 

Vallen och den, just nu, inte så stiliga gula rabatten. 

Längs den södra tomtgränsen står staketet uppe på vallen som är grävd som "översvämningsskydd". På utsidan om staketet löper ett dike och på insidan är vallen övervuxen med högt gräs/ogräs. På insidan av vallen har jag tänkt sätta buskar av olika sort. Jag har inte tänkt mig någon häck, men jag har redan forsythia, rönnspirea, fläder och syrenhortensia på vänt i kruka. Kanske får även någon vinbärsbuske, och annat smått och gott, flytta hit. Ska bli så härligt att få ett "avslut" längs tomtgränsen, och det nästan osynliga nätet ger redan denna känsla. 

Staketstolparna är ganska mycket högre än själva staketet och längs upp ska det spännas någon sorts lina/tråd. Allt för att hindra rådjuren från att hoppa in. Sedan kan jag ju dessutom dränka in staketet med Trico Garden och sätta upp bollar av fårull. Då ska jag väl ändå få slippa rådjur, eller?!

Vildvuxet bortom vallen. Gräset är högt och det ligger högar som ska eldas någon dag. 

 

Fotogeniskt

Katsuran har antagit en väldigt vacker höstfärg nu. I eftermiddagssolen är den ännu vackrare. Solen går ner till höger om den lilla busken och får den att lysa. 

Det är en lätt rödbladig variant av katsura, och den är därför aldrig vanligt, tråkigt grön. Nu är den dock grön-röd-orange-gul i tonen.

Så snygga blad!

Katsuran är lätt att fota också. Något som inte varit lätt att fota är lövkojorna som jag dragit upp från frö i år. Jag har försökt flera gånger men det går inte att få skärpa eller rätt färg. Vita och ljust syrenlila blommor har det varit, trots att det skulle bli många fler färger. Vet inte om jag kommer att försöka odla lövkoja igen. De har inte riktigt hållit vad de lovat. Någon doft har de inte heller. Ska inte lövkoja ha det? Nej, tveksamt om jag kommer att pröva igen. 

Oväntad fullträff

Vissa växter köper jag mest för att de fungerar färgmässigt i en viss rabatt, och för att de ska agera utfyllnad. En sådan växt var den röda röllekan som jag köpte till höstrabatten förra året. Inte trodde jag då att den skulle bli en sådan fullträff. Mycket bättre än jag räknat med. Den har blommat precis hela sommaren, och har fortfarande såhär fina blommor. 

Om Crocosmia ´Babylon´ som jag köpte i september kommer att bli samma fullträff återstår väl att se. Först och främst gäller det att övervintra den. Nu har den fått flytta in i växthuset. Senare tror jag att den ska få stå i lilla bubbelplast-växthuset med fiberduk runt sig. Förhoppningsvis kan den klara sig då.  

Inne i växthuset har jag också massor av säsongens coolaste paprikor Sweet Chocolate. Vet inte riktigt hur jag ska hinna äta upp alla innan vintern. Det är många och de är stora. 

Tidig tisdag

På tisdagar slutar jag tidigt och kan välja att rätta eller göra annat jobb senare på kvällen. När vädret tillåter vill jag gärna passa på att utnyttja eftermiddagen i dagsljus så gott det går. Idag var det riktigt fint väder när jag kom hem, så jag svidade snabbt om till trädgårdsbyxor och långkallingar och gick ut. De sista lökarna fick komma i jorden. Det kändes verkligen bra. 

Lökar ser inte så mycket ut för världen. De snyggaste lökarna är i alla fall tulpanlökarna, helt klart. De absolut sista lökarna som petades ner i år var tulpanerna Rem´s Favourite och Maytime.  

Rem´s Favourite, bild lånad från nätet. 

Maytime, bild lånad från nätet. 

När solen äntligen visar sig, ser allt ännu mer guldigt och vackert ut. Lindarna vid infarten har tappat alla sina löv och de täcker hela marken och stenpartiet. Lönnen som står bakom garaget får alltid väldigt vacker höstskrud. Just nu allra mest guldgul. 

Buskigt

Häromdagen skrev jag att rosorna fortfarande blommar fint, samtidigt som träd och buskar tappar sina löv. Några av mina buskar börjar verkligen anta läckra hösttoner. Trollhasseln är till exempel nästan självlysande. Det är inte världens mest kraftfulla buske men den blommar fint på vårvintern och höstfärgen är helt magnifik. 

Intill planket har jag en klätterhortensia. Den har vuxit till sig bra i år. Några blommor har den aldrig haft, men jag håller tummarna för att 2017 är året då det händer. Den gör sig i alla fall bra mot det svarta planket. 

Katsuran är inte så gammal (eller stor). I år verkar den åtminstone kunna få tappa bladen i lite mer sansad takt. Förra året kom en frostknäpp som tog alla blad på en och samma gång, utan att de hade gulnat. Någon doft har jag inte känt från den. Pappa och mamma har en katsura som är mycket större och det doftar. Den tappade visserligen sina löv för länge sedan. 

Kontraster

Vilka märkliga kontraster det är ute nu. Träden gulnar och tappar sina löv i en rasande fart. Samtidigt är det massor av rosor som blommar och har knoppar. De rosa rosorna är intensivare i färgen och det blir också en skarp kontrast mot allt det bruna, gula och orangea.  

Menja

Kastanjen har enbart gula löv nu och hela marken är full av bruna, blänkande kastanjer. De blir ännu mer blänkande tack vare fukten. Det har inte regnat speciellt mycket men det är blött ändå. Rosorna håller länge eftersom det inte är så varmt längre. Under sommaren får jag klippa utblommat varje dag men nu blommar varje knopp länge, länge.

Ballerina

Eglantyne

Självsådd rosenskära

Klent resultat

Idag har jag tagit hand om årets skörd av rödbetor. Vilket skämt! Knappt en burk inlagda rödbetor blev det. Man kan nog säga att gallringen, vattnandet och gödslandet varit bristfälligt. Den rad som blev gallrad, hade också rödbetor som man kan kalla fullvuxna. Resten, not so much. 

Men nästa år. Då! Jag tycker faktiskt att det ska kunna bli bättre nästa år. Jag ska ju göra en del förändringar bland odlingarna. Lådorna ska hamna längre ut i solen (planket skuggar en del i nuläget) och få lite bättre jord. Dessutom ska kanterna bytas från ruttnande träplank till leca-block. Men i ärlighetens namn har rödbetor aldrig gått speciellt bra att odla här hos mig. Kanske blir det bättre med de nya odlingsbäddarna. Det kan knappast bli sämre i alla fall. 

Ni fick åtminstone se lite av nya köksdelen tack vare dessa gryniga bilder. Vädret och ljusförhållandena i helgen har inte varit speciellt gynnsamma för fotografering.