Stockholm i mitt hjärta

Det börjar bli dags att skriva önskelista till julen och jag har redan börjat knåpa ihop en (trots att jag just fyllde år). Blir nog aldrig för gammal för att önska mig saker, men jag gillar att ge bort saker lika mycket.

Två saker som hamnat på min önskelista är dessa posters. Jag funderade först på om jag skulle köpa dem till köket men det känns inte som att de passar där riktigt. Nu har jag dock kommit på en annan bra placering för dem. Därför finns de nu med på min wish-list. Det finns flera olika motiv från Stockholm i liknande stil som den övre, men Katarinahissen är speciell för mig. 

Det kan ju tyckas märkligt att vilja ha motiv med Stockholmsanknytning på väggarna när jag nu bor i Skåne. Men se, skåning blir jag aldrig. Inte på riktigt. Trots att jag inte varit i min hemstad på flera år (!) så finns den alltid i mitt hjärta. 

Höga förväntningar

Mina förväntningar på lördagens kungliga bröllop var högt ställda. Men det var verkligen ingenting som blev sämre än jag hade väntat mig. Snarare tvärtom. Klänningen, blommorna, kortegen, vädret och talen, allt var perfekt.

Mitt favoritinslag i kronprinsessans brudbukett var de små, vita löjtnantshjärtan som stack fram här och var. Mitt vita löjtnantshjärta planterades i vita rabatten i slutet av april och bär nu sina första blommor. Så söta.

Bondpionen blommar nu med en, ensam men ståtlig blomma. Jag flyttade plantan, tämligen brutalt om jag ska vara helt ärlig, förra våren men den blommar ändå. Till hösten ska den få flytta igen. Då blir det dock permanent, eftersom jag räknar med att använda en del av jorden jag fick till att göra en pionrabatt. Tyvärr verkar det helt omöjligt att få till en bild som gör färgen rättvisa. Den är mycket djupare röd än vad den ser ut på bilden.

Bilder från Svensk Damtidning

Avslutar med att hissa och dissa.

• En diss till alla dessa sorkar som gräver gångar i mina rabatter så att växterna till slut ligger ovanpå jorden. De äter dessutom upp rötter, frön och bönor. Har knappt kvar en enda luktärt som jag satt. De äter upp både frön och försådda plantor. Mycket irriterande. Vet inte hur jag ska gå till väga för att bli av med dem.
• En solklar hiss till kronprinsessbröllopet. En strålande föreställning, där min hemstad visade sig från sin allra vackraste sida.

Tillbaka...

...hemma igen efter några härliga dagar i Stockholm. Jag kom iväg, trots allt. Under veckan har jag hälsat på i den skola jag arbetade i nästan tio år. Jättekul att träffa gamla kollegor och några av de elever jag haft. En del gamla kompisar har jag också hunnit träffa och en tur in till stan blev det också. Har nästan inte fotat någonting så det blir bara en bild av folkvimlet på Drottninggatan.

Dessutom har jag fått med mig en symaskin hem. Det var en bekant som ville bli av med den och jag var inte sen att tacka jag till det erbjudandet. Nu kan jag sy lite smått och gott utan att behöva låna till mig en maskin. Första lilla projektet blir att sy om gamla gardiner till köket.

Stort tack till Helena, som var så snäll och hämtade maskinen åt mig. Tack också till Eva för att vi fick bo hos dig. Nu ska jag bli flitigare med att titta in hos er också, alla fina bloggvänner. KRAM!

...jag kunde sväva så!

I helgen har jag varit i världens vackraste stad. Städernas stad. Nordens Venedig. Min hemstad. Stockholm. Känns som evigheter sedan jag var där. Det är evigheter sedan. Men allt var sig förstås likt och stan visade sig från sin allra soligaste sida. Vi gick omkring och tittade på julskyltning och i inredningsaffärer. Köpte i stort sett inga julklappar men fikade på Vetekatten och såg några av mina favoriter i Stockholm.

Dramaten. Favorithus med fantastiskt innehåll.

Vattnet och skärgården. En annan favorit.

Biblioteksgatan med julsmyckning och folkvimmel.

På kvällen var vi sedan på Oscars och såg My Fair Lady. En otroligt bra uppsättning med underbara skådespelare och sångare. Michael Segerström som Överste Pickering var bra och rolig, Jan Malmsjö i en liten men tacksam roll som Alfred P. Doolittle och Henrik Dorsin som var helt vansinnigt rolig som den ungerske lingvisten Zoltan Karpathy. Tommy Körberg sjunger ju helt fantastiskt bra och min favoritsångerska, Helen Sjöholm, var förstås underbar. Jag är så glad att jag hann se den här uppsättningen innan den slutade gå.

Igår kom jag kom jag hem till Skåne igen och då hade faktiskt ett lätt snöpuder fallit över åsen. Mycket härligt att komma hem till. Tredje ljuset har tänts och lucia har lussat klart. Julen närmar sig med stormsteg och jag orkar inte tänka på julklappar. Jag bara skjuter upp tanken på dem. Just nu skyller jag på den förkylning jag "drabbats" av.

Ska försöka ta mig i kragen och åtminstone göra något vettigt idag. Kanske skriva julkort eller baka vörtbröd. Vi får se vad det blir. Till dess jag kommer på något är jag i alla fall fortfarande hög på mitt Stockholmsrus (eller kan det vara nässsprej?).