Jag var inte på mitt allra soligaste humör när jag kom hem nu i kväll. Det ska jag villigt erkänna. Skulle ha utvecklingssamtal nummer två, men ingen dök upp. Då blir man inte så glad. Tur att jag hade ett samtal före så jag inte var tvungen att vänta från tre till fem förgäves. Då hade jag nog blivit smått galen.
Ja, som sagt, inte på toppenhumör alltså. Men så kom jag hem, fick tända lite ljus och läsa lite härliga blogginlägg medan soppan kokade. Plötsligt var jag glad igen. Vem hade kunnat ana att bloggandet kunde ha en sådan positiv inverkan.
Jag trodde inte att det skulle bli ett sådant gift att blogga. Rena, rama drogen. Nu måste jag gå in minst en gång om dagen för att titta om någon skrivit något nytt, roligt. Jag får massor av inspiration och vill egentligen bara pyssla och pyssla.
Nu ska jag ta mig några satsumas och hålla tummarna för att huset inte blåser bort. Det riktigt stormar utanför och regnet smattrar mot rutorna. Skönt att man får vara inne!
2 kommentarer:
Hej Karin, visst är det så, bloggandet är både uppfriskande och beroendeframkallande!!! Själv har jag nästan slutat att se på TV och barnen tycker att deras mamma allllltid sitter vid datorn....
Ha dte så gott! Jenny
Det är en härlig drog med bloggen, ger SÅ mycket inspiration tycker jag.
Man kan helt klart bli på bättre humör också och ofta är det bra att skriva av sig om man är sur/arg.
Kram!
Skicka en kommentar