Idag hade jag planer på att gå ut tidigt för att fota frost. Och jag var uppe tidigt (för att vara mig på en söndag). Men så började jag att skrota runt inne. Det ena ledde till det andra, och vips så hade solen värmt bort all frost. Så kan det gå när man inte få ändan ur.
Det är inte lätt att vara en Spirit of Freedom-ros, flyttas till en ny rabatt och sedan drabbas av frost. Den lilla knoppen ser minst sagt hängig ut. Men jag hoppas att den till nästa sommar ska ha funnit sig väl tillrätta i trekammarrabatten och blomma snällt igen. Den har hittills stått alldeles för mörkt i altanrabatten, så jag hoppas att den blir glad nu när den kommer att få mycket mera sol.
Den rosa rosen, som jag inte har något namn på, står i förrådsrabatten och ser lite deppig ut. Stackars liten. Men årstidernas växling är en av tjusningarna med vårt land, tycker jag.
Nu ska jag skriva lite mer inför utvecklingssamtalen som börjar imorgon, laga middag och sedan eventuellt skriva in växtnamn, latinska och andra, i mina excel-dokument över rabatterna. Bäst att göra det medan man minnas vad man satt var.
Ha en fin kväll!
6 kommentarer:
Roserna fick tyvärr på nöten även hos mej.Två nätter med frysgrad. är nog. Nu får vi njuta foton o du har väl fullt upp att planera för vårens plant.?
Ninne kram
Ps läste förra inlägg o visst-jag måste ut o plocka persilja!! tack för påminnelse.
Satt häromdagen och tittade på mina första Exel-förteckningar över växter. Jisses vad dom hjälp en många gånger när man letat tillbaka i minnena efter namn och växtplatser i trädgården. Speciellt efter att man flyttat till ny trädgård och minnet skojar lite med en...
Jo, så kan det gå om man börjar med "lite annat". Då försvinner frosten.
Rosen är säkert tacksam för mer ljus och blommar nog fint igen nästa år tror jag.
Det låter som att du har en vecka med en hel del jobb framför dig så jag ska tänka lite extra på dig.
Kram!
Ja det gäller verkligen att skynda sig om man ska fånga dagen.
Ofta känns det som om de bästa ögonblicken aldrig lyckas hamna på bild.
Verkar som jag varit härifrån en evighet när man läser tillbaka i din blogg.
Hoppas du har det bra trots utvecklingssamtal och allt vad det innebär.
Kram
Rosorna är vackra ändå tycker jag. Trots att de "nickat till" lite.
Känner så väl igen det där att man inte får ändan ur, eller att man börjar på nåt helt annat än det som var tänkt. Men det är väl ändå en viss charm med det? ;)
Tamara
Skicka en kommentar