Vivor är verkligen söta, tycker jag. Inte så märkvärdiga. Inte så pråliga. Inte så besvärliga. De poppar upp lite här och var. Går ofta bra att flytta och sprider sig glatt i mina rabatter och i gräsmattan. De vanligaste är förstås de vanliga gula gullvivorna.
De här röda står vid förrådsväggen. Jag har ingen aning om hur de kommit dit eller när för den delen.
I gula rabatten finns dessa som skiftar lite i rosa-orange, de ljusa som är nästan vita och de svavelgula längst ner. Alla lika fina. Kanske är det något lite extra med vivor eftersom man måste krypa ner på marken för att se dem riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar