Vårkänning

Så kom äntligen solen, och trädgårdsfixet blev plötsligt ännu härligare. Inte samma kladd under stövlarna, bättre bilder och utslagna krokusar. Jag hade krokusar under kastanjen förra året också men jag inbillar mig att de är fler i år. Nu satte jag ju, i ärlighetens namn, massor av lökar i höstas men jag tycker att varje knippe innehåller fler blommor i år. 

Lite ledbruten är jag allt i kroppen men nöjd med det jag hunnit i helgen. Hela slänten är befriad från grästuvor och sten. Ovanför slänten finns min irisrabatt, som förut kallades iriskullen. Den är inte riktigt en kulle längre, efter utjämningen. Den fick sig i alla fall en rejäl översyn idag. Säkert helt fel tid på året att göra det men funkar det, så funkar det. Irisarna borde ha större chans att blomma nu när de inte är kvävda av mullvadshögar och ogräs, tycker jag. 

Några små pauser har det förstås blivit i tv-soffan. Särskilt glad blev jag när min favorit i skidspåret, Daniel Rickardsson, fick vinna Holmenkollens fem-mil. Mello-finalen tittade jag pliktskyldigast på. Kan inte påstå att jag kunde uppbringa någon vidare entusiasm för tillställningen. Men Sanna Nielsen var väl en helt okej vinnare. Hon kommer säkert att göra ett bra jobb i Köpenhamn och man behöver inte vara nervös för att det ska låta illa. 

Nu väntar några extra intensiva veckor på jobbet. Det är nämligen dags för mina treors första nationella prov. Det är en intrikat balansgång mellan att peppa dem till att göra sitt bästa, utan att de känner sådan press att de blir för nervösa att de börjar stressa eller blockera sig själva.