De senaste dagarna har jag ägnat en del tid åt något så spännande som golvsocklar. Knappast det mest upphetsande man kan syssla med. Men har man varit utan socklar vardagsrummet de senaste 4-5 åren så kan man lugnt säga att det blir en ansiktslyftning för hela rummet. Man blir hemmablind och tycker att "så farligt är det ju inte", men när det sedan blir åtgärdat kan man inte fatt hur man stod ut innan.
Malvor har jag på flera ställen, men framför allt i altanrabatten är de extra fina och många i år.
4 kommentarer:
Usch ja, vad hemmablind man kan bli. Låter som ett tråkigt pyssel du haft, men skönt när det är klart!
Kan absolut rekommendera Classicums utställning som inspiration. Där är nästan enbart fristående växthus, bara två (eller tre) som byggs samman med huset. Men då alla är möblerade/ inredda så kan man i alla fall få en bra uppfattning om hur stort man vill ha och hur man ska inreda...
Lycka till!
Kram Ulrika
Man blir absolut hemmablind! Skönt ändå att bli klar med det kan jag tänka.
Hoppas det kan bli mer trädgårdsarbete för dig istället framöver.
Kram
Haha :) Helt rätt! Till sist inbillar man sig nästan att det är fult med golvsocklar. På så sätt kan man låta det vara ännu ett år eller två.
Skämt å sido. Visst är det skönt när det väl är gjort. På ingen tid heller. Det är märkligt det där...
Kram Tamara
Hihi, ja nog blir man hemmablind allt. Imponerande att du ger dig på golvsocklarna på egen hand, det där med girering av hörn ingår inte riktigt i min exptertis...
Må så gott!
/Anna-Karin
Skicka en kommentar